God jul!

Det är dött på bloggen..    kanske är ett sammanträffande..  men har inte postat något sen jag blev pappaledig..

Jag som hade visionen att posta minst ett inlägg per dag och skriva om allt som hänt under pappaledigheten..    Det har inte blivit en enda post som sagt..  Det har t.om blivit väldigt lite fotograferande..   jag har nog gått i ide..     Kommer väl tillbaka till våren igen..  när snön smälter tittar Nicklas fram..

Song of the decade

Absolute radio and Spotify wants us to vote for the song of the decade and I started to think about all the music thats been released and heard trough the last ten years. It should be forbidden to let someone choose one single song to represent a whole decade. So here is my top 5 songs of the Noughties. All this five songs has something special in them and will be songs I will remember for the rest of my life. They also have some kind of story that I can relate to.

5. Kooks – She Moves in Her Own Way (2006)

This song is so much summer 2006 for me. I had just started my new job and a colleague that had been living in UK earlier recommended me that I should listen to Virgin radio (renamed to Absolute radio in 2008) because of the fine choice of music they have. And here I am over three years later and I still listen to them. And when I started listen to Virgin this song was played a lot while swedish radio stations and top lists did have entries like Basshunter, Lordy, Justin Timberlake and so on and I realized I finally had found my radio station.

Spotify: The Kooks – She Moves in Her Own Way
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=W4×6MCyJwEk

4. Arctic Monkeys – I Bet you Look Good on the Dancefloor (2006)

This one is the other song that played a lot at Virgin radio during summer 2006 and I did listen a lot to them. It’s hard to pick one track but the energy in the intro  and the rest of the song makes it the choice from Arctic Monkeys.

Spotify: Arctic Monkeys – I Bet You Look Good on the Dancefloor
Youtube:  http://www.youtube.com/watch?v=JGCre4HgPLU

3. Franz Ferdinand – Take Me Out (2004)

This was the song that changed my view of the music being released in the noughties. Up until I heard this I had lost faith in the music. The great 90s ended in disaster with Britney Spears and all the 100 copy cats of her sound. This continued into the noughties and it started in the same bad way (with exceptions offcourse but just over all). Then I heard this song and realized that there was finally a change coming!

Spotify: Franz Ferdinand – Take Me Out
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=x_9GR9kdZ3o

2. The Last Shadow Puppets – Standing Next to Me (2008)

I can’t describe it. A master piece that I did play on repeat over and over again last year. And it has a brilliant music video as well. Brings back the feeling of the sixties. So a song made by two guys in the age of early twenties that sounds like the sixties but 40 years later almost made it to number one on my list.

Spotify: The Last Shadow Puppets – Standing Next to Me
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=_8YRx47oylM

1. Kent – Mannen i den vita hatten (2005)

So here is number one. A swedish song from one of the most loved (and hated) bands in Sweden. The album which this song ends was on repeat for a month or two. Addictive music and I couldnt stop listen to it. And since I’m a big Kent fan I can’t leave them out from a top 5 list and the ending tune of that album has to be the choice since it’s one of the best songs ever made according to me and it’s my choice for the song of the decade. And reading the comments at Youtube it’s amazing to see that it’s a favorite even for people that doesn’t know a single word swedish.

Spotify: Kent – Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=ovlON2bsCvI

Rödavinbärspaj med maräng

Staffan gav mig ett recept på rödavinbärssylt som ska provas i veckan. Jag tar och kontrar med en favorit jag kokat ihop två gånger här i veckan, nämligen rödavinbärspaj med maräng. Mycket mycket gott med blandingen av den syrliga/beska smaken av rödavinbär tillsammans med den söta marängen.

Pajdeg:

Går nog att använda vilken valfri pajdeg som helst men eftersom sambon inte kan äta gluten så kommer en glutenfri variant här.

100 gram margarin
3 dl glutenfritt mjölmix
1 ägg
1 krydmått salt

Blanda ihop margarin och mjölmix till grynig massa och vispa ett ägg och häll över. Forma det hela till en boll (obs.. mycket kladdigt). Strö ut mjöl + pudra bollen med mjöl och kavla ut pajdegen och lägg över den i smörd pajform. Jag har aldrig lyckats att flytta degen direkt i en del utan får lappa ihop den i formen.

In med formen i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

Fyllning:

0.5 liter rödavinbär
3 äggvitor
1 dl socker

Det kluriga med maräng är att det absolut inte får vara något fett i bunken man vispar i och det får absolut inte komma med minsta spår av ägggula annars blir det inte maräng (fast ätbart ändå). Enklast är att man knäcker ett litet hål i toppen och häller ut vitan i en kopp och häller över till bunken.

Vispa äggvitorna till ett skum och häll i halva mängden socker. Vispa tills det blir ett tjockare skum och häll i andra delen av socker och fortsätt vispa. När det är klart ser det ut som vispad grädde i bunken. Häll i rödavinbären i marängen och rör försiktigt om.

När pajdegen är klar häll över marängen och sätt in i ugnen igen på 150 grader i 20-25 minuter eller tills marängen fått färg. Nu kommer den jobbiga delen, vänta på att pajen kylts ner.

Servera med vispad grädde, glass eller ät den som den är.

Pajen ovan är dock gjord med recept ovan multiplicerat med två för att få extra mycket smaskens. (Jag som skulle GI-banta under sommaren…)

Dalarna Hälsingland

Tidigare i veckan spenderade jag några dagar i en husvagn invid Siljan och naturligtvis blev kameran väl använd här.

Utsikt ifrån husvagnen. Fjäll vid solnedgången. Jag gillar de olika lagren av fjäll.

En av dagarna så åkte jag igenom Hälsingland för ett ärende och passade på att stanna till lite här och var för att ta lite bilder. Här syns några till lager av fjäll.

Större delen av dagen såg dock ut såhär på bilrutan.

På vägen hem blev jag frestad att svänga av mot naturreservatet Trollmosseskogen och efter nästan 2 mil på grusväg kom jag fram till ett eldhärjat skogsområde.

Marken och träden är kraftigt brända.  Tydligen anordnar man kontrollerade skogsbränder här för att bevara miljön och de speciella djur och insekter som finns i eldhärjade områden.

Tyst och öde inte en människa så långt ögat kan nå. Tyvärr förstörde jag hörselintrycken  genom att ha ljudboken Hypnotisören i mina öron och det ödsliga i platsen blev ännu tydligare då min utflykt hastigt avbröts av att vänstersidan av plåten som skyddar motorhuven för stötar underifrån föll av och började släpa i marken med ett skrämmande rasslande ljud. Där stod jag ensam utan mobiltäckning (inte ens 112 skulle ha fungerat) i skymningen uppe på ett berg i Dalarna. Jag kände mig som Mc Gywer när jag lagade bilen med hjälp av kamerans USB-kabel och kom lyckligt hem två timmar försenad.

Slutligen två bilder ifrån Vidablick utanför Rättvik.  Mera fjäll med siljan i förgrunden. Det är nånting med mig och fjäll, jag kan inte få nog av dem. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att göra några längre utflytkter då varken kläder, tid eller medföljande familj tillät det med undantag av min dag i Hälsingland som tyvärr regnade bort.

Gillar denna bild. Skog och åter skog och mitt i allt en fabrik.

I Palatsmordets fotspår

För en månad sedan så var jag ute på jakt efter Johan Kristian Homan i Gamla stan utan att lyckas hitta honom (På jakt efter Homan i Gamla Stan). Jag bestämnde mig att den här gången gå i Palatsmordets fotspår och se ifall jag råkar snubbla över Homan någonstans på vägen. Palatsmordet är alltså årets Homandeckare och vad skulle kunna passa bättre än att börja vid Palatset.

Det Tessinska palatset mitt emot Kungliga slottet på Slottsbacken 4, ritat av Nickodemus Tessin den yngre och byggt precis i skarven mellan 1600-talet och 1700-talet.

Utan att avslöja några större hemligheter ifrån handlingen så är det här som Homan blir inbjuden på föreläsning och efterföljande middag som slutar i ond bråd död i den vackra barrockträdgården.

Tyvärr är inte trädgården öppen för allmänheten och därför har jag inte några bilder ifrån denna men jag ska försöka gå när det är öppet hus senare i höst.

Om man går upp på gatan på vänsta sidan av det Tessinska palatset så hamnar man på Bollhusgränd och promenerar man denna gata till dess slut så kommer man fram till Köpmantorget 10 och vem är det som bor där?

Rätt gissat. Johan Kristian Homan bor på denna address. Bilden ovan är tagen ifrån min förra vandring och visar entren till Köpmantorget 10 där Johan Homan med Cleó på axeln kan ses komma ut om man har tur.

Stadsmissonens café i Grillska huset vid Stortorget. Här äter Johan Kristian två gånger i Palatsmordet. En gång med Karin Hagman och den andra gången med Francine efter deras besök i Tyska Kyrkan vid första advent och invigningen av det nya klockspelet.

Karin rekommenderar Johan att titta på utställningen Lura ögat på Nationalmuseum som ligger tvärs över vattnet ifrån Slottet och Gamla Stan.

Någonstans på Själagårdsgatan bor arkitekten Hans Hedberg. Ifrån hans fönster så kan man se kastanjen på Brända tomten. Hemma hos Hans är Johan Kristian två gånger i Palatsmordet. En gång på en bjudning med dåligt vin och den andra gången hjälper han Hans att bära trasiga varukassar.

Själagårdsgatan och Brända Tomten.

Hans Hedberg har sitt kontor på Slussplan med utsikt över statyn av Karl XIV Johan. Detta är Räntmästarhuset som har ritats av Nicodemus Tessin den äldre och bör vara där kontoret ligger. I boken nämns bl.a att det finns en liten terass här och om den är uppdiktad av Jan eller om den finns på riktigt kan man fundera över. Karl XIV red förövrigt in mot Gamla Stan från början men har vänts så han rider ut efter ombyggnaden av Slussen, kanske vänds han igen efter den kommande ombyggnaden.

Slutligen så lämnar vi Gamla Stan och beger oss en bit nordost till Karlaplan med dess gröna träd och fontänen i mitten. Vad gör vi här? En av Homansböckernas återkommande huvudpersoner bor här bara ett stenkast ifrån parken.

Här någonstans på Lützengatan bland grönskande träd bor Johan Homans särbo/delsbo Francine Silfverstierna i en takvåning om jag inte minns fel. Men det finns en anledning till att vi befinner oss här. I Palatsmordet så bor en av de medverkande också vid Karlaplan fast i andra riktningen ner mot Narvavägen.

Högst upp på Gumhornsgatan 2 bor Karin Hagman som Johan Homan besöker en kväll när Francine är bortrest till Mjölby i tjänsten.

Slutligen så avslutar jag min promenad i Palatsmordets fotspår genom att lämna Karlaplan och bege mig tillbaka till Gamla Stan och avlägger ett besök i Tyska Kyrkan eller Sankta Gertruds Kyrka som den heter.

Hit går Johan Homan med Francine vid första advent för att besöka invigningen av det nya klockspelet.

Här tar min promenad slut för den här gången och ingen Homan stötte jag på denna gång heller.

Glada killen

Trots att han blev väckt kl 06 av att jag fick beredskapslarm på min mobil så var han värsta glada killen imorse.

Han börjar bli riktigt kittlig och han är inte långt ifrån att börja skratta snart. Dessutom är hans nya favoritlek att få en filt över huvudet i några sekunder och sedan rycker man bort den och säga ”ta-daaa”.

Jag tror nästan att det här var den första dagen som han inte varit sur en enda gång. Mest varit lite gnällig precis före mat och sovpauser. Vi besökte hans morbror (är han min sambror? )som fyllde år och han satt i knät hos olika personer och hans blygsel som kom för en månad sen har försvunnit igen. Han börjar blir en riktigt trevlig liten kille med andra ord.

Bara en månad kvar till pappaledigheten

Collage och Palatsmordet

Fotobloggen ska juh handla om Alex och annat men jag har fortfarande inte postat någon bild på Alex. Så här kommer ett litet collage jag satte ihop från en fotosession i soffan häromdagen.

Det är otroligt vad glad han kan vara efter att ha lyckats sova hela två timmar i vagnen.

Dessutom har jag nu läst ut Jan Mårtensons senaste bok som heter Palatsmordet. Köpte den som ljudbok på Medianow och fick till min glädje höra min gamla barndomsidol Tomas Bolme läsa. Om det är något jag har läst mera än Homanböckerna så är det Tintin-skivorna ifrån 70- och 80-talet med just herr Bolme som Tintin.

Palatsmordet var en av de bättre Homanböckerna på senare år. Ett gammalt ”hederligt mord” och inte för mycket utsvävningar av konsthistoria vilket har varit fallet med de senaste böckerna. Jag ska inte recenesera boken vidare då jag är alldeles för partisk och automatiskt skulle ge en Homanbok höga betyg.

På jakt efter Homan i Gamla stan

Sedan flera år bakåt så har jag läst Jan Mårtensons deckare i klassisk stil om hjälten Johan Kristian Homan, antikhandlaren ifrån Gamla stan. Det har blivit 37 böcker och de flesta har jag läst minst 2-3 gånger. För mera information om Homanböckerna se Homansällskapet.

Själv väntar jag annars på att få en historisk Homandeckare till fast den här gången med Johan Kristian som student i Uppsala. För visst måste han ha råkat dyka på ett och annat mord redan där?

Under en av de hetaste dagarna i slutet av Juni så försökte jag hitta Homan i Gamla stan för att åtminstonde få en skymt av honom och med mig hade jag min kamera.

På Köpmantorget står den berömda avbildningen av Sankt Göran och draken (orginalet finns i Storkyrkan). Denna staty i brons omnämns flera gånger i böckerna om antikhandlaren Homan. Vi får ofta höra att han ser denna staty ifrån sin balkong i takvåningen på Köpmantorget 10 vilket borde betyda att vi kan se Homans balkong ifrån statyn. Låt oss därför blicka upp mot taket på det rödorangea huset mittemot statyn (eller vad kallas färgen egentligen?).

Uppe på taket ser vi ett svart balkongräcke med några blomlådor. Detta måste alltså vara Homans balkong där han ofta sitter och dricker dry martini och tittar ut över taken bort mot Djurgården och Gröna lund. Tittar man sedan på bokomslaget till ”Mord i Gamla stan” så ser man Jan sitta på en stol uppe vid denna balkong så därför ingen tvekan, där uppe bor Johan Kristian Homan.

Detta är portentrén till Köpmantorget 10. Jag väntar ett tag för att kanske få se Homan komma ut, med Cléo på axeln, promenerandes fram till hörnet för att vika upp till höger in på Köpmangatan. Men jag väntar förgäves.

Istället blickar jag ännu en gång upp mot taket och försöker få se en glimt av Homan på balkongen. Men där verkar han inte heller finnas. Jag går därför fram mot Köpmangatan istället.

Och här är den i all sin glans. Stockholms äldsta gata, Köpmangatan i Gamla stan. Längst bort ser vi börshuset vid Stortorget där Svenska akademin håller hus. Här ligger även en Tintin-butik som är väl värt ett besök och någonstans efter den här gatan ska alltså Homan antik ligga.

Köpmangatan 11 hittar jag. Någonstans bakom denna port bor Ellen Andersson, Ellen i Elvan, Homans allt-i-allo som städar, lagar portionsmat till honom och kardemummakaka till Cléo. Är det föressten Cléos siluett vi ser avbildad i skyltfönstret?

Kan detta vara Homans antik? Det ser lite för stort ut. Ofta får vi höra att han bara har ett skyltfönster.

Detta är kanske Homan antik? Det står bara fel på skylten. Men var ligger då Eric Gustafsons antikaffär? Den ska ligga mittemot fast tyvärr är allt jag ser en massa byggnadsställningar, ingen butik och inte kan jag se Homan i någon av antikaffärerna heller och var är ”Kommer strax”-skylten? Var håller han hus? Jag fortsätter Köpmangatan frammåt i mitt letande.

Kanske sitter han här på Stadsmissonens café i Grillska huset? Här ska Stockholms bästa räkmackor finnas enligt Homan. Jag måste prova någon gång.

Har jag otur kanske Homan smitit över till Nationalmuseum för att hälsa på Anders Bruhn, vän sedan Uppsalatiden och som vi fick träffa i Döden går på museum.

Här tar min jakt efter Homan slut för den här gången.

Del två: I Palatsmordets fotspår

Milou

Milou, en av våra fyra kaniner. Taget en morgon under värmeböljan i juli 2009.

Gamla Uppsala kyrka och högar

Vi bestämmde att vi skulle åka till Gamla Uppsala och fördriva lite tid när Alex vaknat efter sin eftermiddagssömn. Han var jättearg och skrek hela vägen och vi insåg att han måste vara hungrig så besöket började med 30 minuters amningspaus.

Kyrkan var för stor för att få plats med mitt Sigma 30mm. Borde ha tagit med mig kit-linsen men efter att ha köpt Sigman så vill jag knappt använda något annat.

En sådanhär familjegrav vill jag också ha när tiden är kommen.

Den enda vettiga bilden jag fick på högarna. Här ska det ligga gamla kungar begravda.

Fick syn på den välbekanta Uppsalasilluhetten och plockade fram mitt 300mm zoom och fick inte bara med dessa byggnader utan även en surrande helikopter och en brummande bil. Visserligen fattas det nya inslaget i silluetten nämligen Rubiks kub..   förlåt mig..  Uppsala konsert och kongress men jag tänker bara på Rubiks kub när jag ser den byggnaden (måste se till att fota den någon dag).

Vi funderade på ifall skylten betyder att man inte får gå upp på Uppsala högar eller om de menar att man inte får vara barfota när man går upp på dem. Vi tog det säkra före det osäkra och stannade utanför staketet.