Alex och annat

Staffan gav mig ett recept på rödavinbärssylt som ska provas i veckan. Jag tar och kontrar med en favorit jag kokat ihop två gånger här i veckan, nämligen rödavinbärspaj med maräng. Mycket mycket gott med blandingen av den syrliga/beska smaken av rödavinbär tillsammans med den söta marängen.

Pajdeg:

Går nog att använda vilken valfri pajdeg som helst men eftersom sambon inte kan äta gluten så kommer en glutenfri variant här.

100 gram margarin
3 dl glutenfritt mjölmix
1 ägg
1 krydmått salt

Blanda ihop margarin och mjölmix till grynig massa och vispa ett ägg och häll över. Forma det hela till en boll (obs.. mycket kladdigt). Strö ut mjöl + pudra bollen med mjöl och kavla ut pajdegen och lägg över den i smörd pajform. Jag har aldrig lyckats att flytta degen direkt i en del utan får lappa ihop den i formen.

In med formen i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

Fyllning:

0.5 liter rödavinbär
3 äggvitor
1 dl socker

Det kluriga med maräng är att det absolut inte får vara något fett i bunken man vispar i och det får absolut inte komma med minsta spår av ägggula annars blir det inte maräng (fast ätbart ändå). Enklast är att man knäcker ett litet hål i toppen och häller ut vitan i en kopp och häller över till bunken.

Vispa äggvitorna till ett skum och häll i halva mängden socker. Vispa tills det blir ett tjockare skum och häll i andra delen av socker och fortsätt vispa. När det är klart ser det ut som vispad grädde i bunken. Häll i rödavinbären i marängen och rör försiktigt om.

När pajdegen är klar häll över marängen och sätt in i ugnen igen på 150 grader i 20-25 minuter eller tills marängen fått färg. Nu kommer den jobbiga delen, vänta på att pajen kylts ner.

Servera med vispad grädde, glass eller ät den som den är.

Pajen ovan är dock gjord med recept ovan multiplicerat med två för att få extra mycket smaskens. (Jag som skulle GI-banta under sommaren…)

Tidigare i veckan spenderade jag några dagar i en husvagn invid Siljan och naturligtvis blev kameran väl använd här.

Utsikt ifrån husvagnen. Fjäll vid solnedgången. Jag gillar de olika lagren av fjäll.

En av dagarna så åkte jag igenom Hälsingland för ett ärende och passade på att stanna till lite här och var för att ta lite bilder. Här syns några till lager av fjäll.

Större delen av dagen såg dock ut såhär på bilrutan.

På vägen hem blev jag frestad att svänga av mot naturreservatet Trollmosseskogen och efter nästan 2 mil på grusväg kom jag fram till ett eldhärjat skogsområde.

Marken och träden är kraftigt brända.  Tydligen anordnar man kontrollerade skogsbränder här för att bevara miljön och de speciella djur och insekter som finns i eldhärjade områden.

Tyst och öde inte en människa så långt ögat kan nå. Tyvärr förstörde jag hörselintrycken  genom att ha ljudboken Hypnotisören i mina öron och det ödsliga i platsen blev ännu tydligare då min utflykt hastigt avbröts av att vänstersidan av plåten som skyddar motorhuven för stötar underifrån föll av och började släpa i marken med ett skrämmande rasslande ljud. Där stod jag ensam utan mobiltäckning (inte ens 112 skulle ha fungerat) i skymningen uppe på ett berg i Dalarna. Jag kände mig som Mc Gywer när jag lagade bilen med hjälp av kamerans USB-kabel och kom lyckligt hem två timmar försenad.

Slutligen två bilder ifrån Vidablick utanför Rättvik.  Mera fjäll med siljan i förgrunden. Det är nånting med mig och fjäll, jag kan inte få nog av dem. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att göra några längre utflytkter då varken kläder, tid eller medföljande familj tillät det med undantag av min dag i Hälsingland som tyvärr regnade bort.

Gillar denna bild. Skog och åter skog och mitt i allt en fabrik.

För en månad sedan så var jag ute på jakt efter Johan Kristian Homan i Gamla stan utan att lyckas hitta honom (På jakt efter Homan i Gamla Stan). Jag bestämnde mig att den här gången gå i Palatsmordets fotspår och se ifall jag råkar snubbla över Homan någonstans på vägen. Palatsmordet är alltså årets Homandeckare och vad skulle kunna passa bättre än att börja vid Palatset.

Det Tessinska palatset mitt emot Kungliga slottet på Slottsbacken 4, ritat av Nickodemus Tessin den yngre och byggt precis i skarven mellan 1600-talet och 1700-talet.

Utan att avslöja några större hemligheter ifrån handlingen så är det här som Homan blir inbjuden på föreläsning och efterföljande middag som slutar i ond bråd död i den vackra barrockträdgården.

Tyvärr är inte trädgården öppen för allmänheten och därför har jag inte några bilder ifrån denna men jag ska försöka gå när det är öppet hus senare i höst.

Om man går upp på gatan på vänsta sidan av det Tessinska palatset så hamnar man på Bollhusgränd och promenerar man denna gata till dess slut så kommer man fram till Köpmantorget 10 och vem är det som bor där?

Rätt gissat. Johan Kristian Homan bor på denna address. Bilden ovan är tagen ifrån min förra vandring och visar entren till Köpmantorget 10 där Johan Homan med Cleó på axeln kan ses komma ut om man har tur.

Stadsmissonens café i Grillska huset vid Stortorget. Här äter Johan Kristian två gånger i Palatsmordet. En gång med Karin Hagman och den andra gången med Francine efter deras besök i Tyska Kyrkan vid första advent och invigningen av det nya klockspelet.

Karin rekommenderar Johan att titta på utställningen Lura ögat på Nationalmuseum som ligger tvärs över vattnet ifrån Slottet och Gamla Stan.

Någonstans på Själagårdsgatan bor arkitekten Hans Hedberg. Ifrån hans fönster så kan man se kastanjen på Brända tomten. Hemma hos Hans är Johan Kristian två gånger i Palatsmordet. En gång på en bjudning med dåligt vin och den andra gången hjälper han Hans att bära trasiga varukassar.

Själagårdsgatan och Brända Tomten.

Hans Hedberg har sitt kontor på Slussplan med utsikt över statyn av Karl XIV Johan. Detta är Räntmästarhuset som har ritats av Nicodemus Tessin den äldre och bör vara där kontoret ligger. I boken nämns bl.a att det finns en liten terass här och om den är uppdiktad av Jan eller om den finns på riktigt kan man fundera över. Karl XIV red förövrigt in mot Gamla Stan från början men har vänts så han rider ut efter ombyggnaden av Slussen, kanske vänds han igen efter den kommande ombyggnaden.

Slutligen så lämnar vi Gamla Stan och beger oss en bit nordost till Karlaplan med dess gröna träd och fontänen i mitten. Vad gör vi här? En av Homansböckernas återkommande huvudpersoner bor här bara ett stenkast ifrån parken.

Här någonstans på Lützengatan bland grönskande träd bor Johan Homans särbo/delsbo Francine Silfverstierna i en takvåning om jag inte minns fel. Men det finns en anledning till att vi befinner oss här. I Palatsmordet så bor en av de medverkande också vid Karlaplan fast i andra riktningen ner mot Narvavägen.

Högst upp på Gumhornsgatan 2 bor Karin Hagman som Johan Homan besöker en kväll när Francine är bortrest till Mjölby i tjänsten.

Slutligen så avslutar jag min promenad i Palatsmordets fotspår genom att lämna Karlaplan och bege mig tillbaka till Gamla Stan och avlägger ett besök i Tyska Kyrkan eller Sankta Gertruds Kyrka som den heter.

Hit går Johan Homan med Francine vid första advent för att besöka invigningen av det nya klockspelet.

Här tar min promenad slut för den här gången och ingen Homan stötte jag på denna gång heller.